Framtiden
Kategori: I USA
Sen jag flyttat hit har jag haft så många tankar. Om min framtid. I 5 år var detta mitt mål. Det hjälpte mig att ta mig igenom framtiden, att klara av skolan. För jag ville flytta till USA. Jag nådde mitt mål. Och så kom jag hit.
Och insåg, att jag egentligen inte tänkt mycket alls på vad jag ville göra av resten av mitt liv.
Det blev precis som att mitt utbytesår var som en vägg, och jag inte kunde se något bakom. Men så kom jag hit och väggen försvann. Och jag fick tid, att tänka på framtiden. Nu är det 5 månader sedan jag kom hit. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra. Men jag har kommit en bit på vägen.
Jag är en sådan människa som aldrig får nog, jag har extremt stora drömmar. Har så många tankar som snurrar runt. Och livet är något som jag är så tacksam över, jag är så tacksam över att jag lever. Detta leder ofta också till stress (för att jag är jag och född med många tankar haha). Mitt liv är så kort, men det finns så mycket jag vill göra. Det viktigaste för mig är dock lycka. Jag vill vara lycklig över mitt liv, med mitt jobb, kanske familj. Jag vill inte känna mig fast, eller olycklig med hur mitt liv ser ut. Än så länge vet jag inte hur jag ska nå den lyckan. Det finns så många alternativ. Men jag får testa mig fram, för att hitta vad jag vill göra.
Tanken på framtiden gör mig ofta rädd. Men jag vill inte vara rädd. Framtiden är något så stort, obeskrivligt, fantastiskt. Hela mitt liv framför mig. Jag vet inte vad som kommer hända. Men det kommer bli bra.
När jag kommer hem så har jag 3 år i gymnasiet. Jag vet inte om jag valt rätt linje. Och om det nu är så, så är de bara att byta. Ingen stress. Vill få bort min stress. Efter gymnasiet vet jag inte vad jag vill göra. Kanske jobba. Men med vad? Kanske plugga. Men vad? Det är omöjligt att veta nu. Men ingen stress, jag kommer på det. Jag vill inte behöva känna sådan stress över mitt liv. Det är ju mitt liv. Jag fattar mina beslut, efter vad som ger mig lycka. Så varför ska jag behöva vara stressad? Eller rädd?
Det blev många tankar i ett, ni behöver inte förstå. Behövde bara släppa på trycket lite.